Hallå alla spindelrädda medlemmar!
Veckans mejl innehåller information om kontorets öppettider, pluggkväll med quiz, Föreläsning “Psykologi i klassrummet”, Campus Molloy samt Masens spalt.
- Kontorets öppettider
Du vet väl om att du kan köpa gamla sittningsmärken? Så om du har tappat, bytt bort eller helt enkelt vill ha ett sittningsmärke, så hittar du alla våra sittningsmärken på kontoret! Kom förbi på tisdag nu när kontoret har öppet! Masen och Döner finns på plats mellan 11:00-13:00 och vill gärna se att du kikar förbi!
- Super-vecka med Super-STOOL!
Nästa måndag är det dags för pluggkväll med quiz igen! Den 24/4 är det dags att vässa pennorna, och denna vecka så är Utbildningsförvaltningen på besök och letar efter dig som vill tjäna lite extra kronor på sidan om. Du hittar nödvändig information i evenemanget:
https://www.facebook.com/events/282707368837325/
Senare nästa vecka har PEDAL tillsammans med Lärarförbundet anordnat en föreläsning med temat “Psykologi i klassrummet”! Du hittar information om föreläsaren och evenemanget här:
https://www.facebook.com/events/444564539212061/
- Snart är det dags, kampen om Campus Molloy!
Är ni fortfarande i valet och kvalet om ni ska bilda ett lag till Campus Molloy som är nu på lördag? Sluta då upp genast med det och skaffa din biljett redan idag! Du köper din biljett online, och all information om hur hittar du i evenemanget. Utöver fantastiska och roliga tävlingar kommer det bli en fet grillfest på kvällen (med en fantastisk mästerkock), samt ett lockande pris till det vinnande laget. Tveka inte, klart ni ska med! Se till att skaffa din biljett senast den 19/4!
https://www.facebook.com/events/1346412722112822/
- Masens spalt
Förra veckan skrev jag om den äventyrliga nattvandringen genom Bräkne-Hobys mörka skogar, men denna vecka tänkte jag berätta om något mycket mer hårresande än ett antiklimax i en lövskog i Blekinge.
Mörkret låg tungt i Bräkne-Hoby. Efter vår nattliga promenad så fortsatte vi att festa på i den lilla bygdegården. Vi dansade till Pedals alla älskvärda låtar, skrattade bort alla bekymmer sittandes i slitna solstolar och åt alldeles för salta popcorn. Jag kände efter en stund att det var dags att besöka toaletten som låg placerad i den mörka, antagligen hemsökta, källaren. Toaletten var så minimal att det blev en olympisk gren att få på och av sig overallen, vilket som redan kan vara ett problem när man inte är vid sina sinnens fulla bruk. Jag stängde dörren, kilade ner overallen i det lilla utrymme som fanns kvar mellan toalettstolen, mina ben och väggarna, och satte mig ner rofyllt. Äntligen skulle jag få kissa.
Men vad ser jag? Bredvid dörren, precis vid listen, sitter det en spindel. Jag minns den så väl, 13 cm långa ben med en kropp lika stor som förra årets kickoff-märke, detaljerad med tatueringar och en skottsäker väst. Jag blev som is, jag kunde inte röra mig. Hjärtat började slå dubbla slag och jag kände hur varenda hårsäck på min kropp intog en vertikal position. Under tre sekunder gick min hjärna igenom alla möjligheter jag hade. Ska jag antingen kasta mig ut från toaletten i ren panik, snabbt krångla på mig overallen och fly till säkerhet, eller ska jag ta mod till mig och förflytta spindeln från dörrkarmen till ett ställe där den varken stör mig eller är ett hot? Jag insåg snabbt hur fruktansvärt fånig och orationell jag var.
På tre röda så reste jag mig upp, och genom en bakåtlutad position som limbo-aktivister använder sig utav, så lyckades jag dra på mig overallen. Jag sliter i dörren och försöker låsa upp den. Det går inte, den har gått i baklås. Med spindeln i periferiseendet så känner jag hur min andning blir alltmer okontrollerad, och jag överväger på att skrika efter hjälp. Men som hjälp från ovan öppnades dörren näst intill av sig själv och jag var i säkerhet igen. Vad som hände efteråt var att jag sökte upp en spindelfri toalett och kunde senare oberört festa vidare med mina orangeklädda vänner, trots mitt trauma jag hade upplevt med den (antagligen döda) spindeln.