Hallå alla pluggande medlemmar!
Veckans mejl berättar för dig om kontorets öppettider, biljettsläpp till Oslo-resan, Stadsjakt med PEDAL, Tacksittning, Välkomstmässan, Pluggkväll med quiz och till sist Masens spalt.
- Kontorets öppettider
Känner du att du saknar lite märken till overallen? Kom förbi på tisdag och se till att välja ut de bästa till din overall! Kontoret har öppet på tisdagar mellan 12:00-13:00, och du hittar det mittemot receptionen i H-huset. Nu på tisdag hittar du vår vice ordförande samt den undertecknade Masen som kommer snacka lite skit om helgens bravader, come join us!
- POOL i farten!
Vårt sociala utskott POOL har kommit igång efter en sommars uppehåll, och firar terminsstarten med lite skattjakt! Vad är detta undrar ni kanske nu? Kika in då det evenemang som vårt älskade POOL har knåpat ihop!
https://www.facebook.com/events/1587294454655503/
Stadsjakten äger rum lördagen den 16 september mellan 11:00-14:00.
- Dags att skaffa sig sin biljett!
På torsdag är det dags att köpa sin biljett till utbildningsresan. Biljettsläppet äger rum klockan 18:00 utanför pedalkontoret, se till att kom i tid så du får din plats säkrad!
Undrar du mer om vad exakt vi ska göra i Oslo? Då ska jag berätta! De två främsta aktiviteterna som är planerade är resan till Utöya samt besöket vi ska göra på Vikingskipshuset! Kika in resan mer noggrant i evenemanget nedan:
https://www.facebook.com/events/1879773982263661/
- Dags att tacka av krigarna med en sista fest!
Nu har vi alla landat lite från kickoffen och kommit in i skolan, och då är det dags att ha årets Tacksittning! På tacksittningen tackar vi av de lagledare och funktionärer som gjorde kickoffen möjlig, men klart att alla är välkomna! Tacksittningen äger rum lördagen den 30 september, så boka in det datumet!
Tid och plats för biljettsläpp kommer lite senare i veckan, so stay tuned!
- LNU vill hälsa dig välkommen!
Nu på onsdag är det dags för den traditionsenliga Välkomstmässan! Ett hett tips för alla nya – och gamla – studenter är att gå dit och kika på alla möjliga montrar, och kanske sno åt sig en gratissak eller två?
- Masens spalt
Jag skulle inte vilja beskriva mig själv som någon som är klumpig, men tyvärr är det nog så ibland. Jag har haft ner glas och flaskor på både Stallet och på Sivans, tappat min telefon fler gånger än jag kan räkna, jag har tillochmed snubblat när jag skulle sätta på mig tofflorna. Men en gång, gjorde jag något jag skämdes för så mycket så att jag inte pratade om det på flera år.
Den då åttaåriga Masen satt nere i källaren i Dalarna och kollade på VHS-filmer på en gigantisk tjock-TV. Den var inte så stor om man räknar i tum, men storleken på den lådan var tillräckligt stor för att kunna fylla med ett knattelag i fotboll om den vore ihålig. I alla fall, jag sitter där i godan ro och kollar på film när jag märker att bilden börjar bli suddig. Jag funderar en liten stund, och kommer på vad pappa alltid brukar göra vid sådana tillfällen. Han brukade skjuta fram den 347 kg tunga TV-apparaten några centimeter och fippla lite med sladdarna, så blev det alltid bättre sen. Ingenting en mini-Mas inte kan göra tänkte jag, och tog tag i TV:n’s baksida med mina mini-händer. Vilka sladdar jag skulle fippla med – och hur jag skulle fippla, visste jag inte riktigt. Men jag började fippla som om mitt liv hängde på det. Om det här hade varit en artikel med Nyheter 24 är det nu clickbate-rubriken skulle läggas till, något i stil med “Ni kommer aldrig ana vad som hände sen!” eller “Sen händer det som inte får hända!”. Den lilla mini-Masen, aka mig, hör ett oroväckande ljud och upptäcker i stor fasa att den gigantiska TV:apparaten är påväg att falla mot källargolvet. Det finns ingenting som kan förhindra tragedin, utan jag står och kollar på medan klumpen slår emot golvet med skärmen nedåt, för att sedan ligga stilla.
Det som hände härnäst är jag inte riktigt så stolt över, men kom ihåg att jag var åtta år gammal. Jag tänkte att om jag bara skulle gå därifrån lite snyggt så skulle ingen veta om att det var jag. Jag växte ändå upp med tre syskon och en väldigt annorlunda katt, så jag tänkte att jag kanske kunde klara mig ifrån en gigantisk utskällning, vilket som jag faktiskt gjorde. Mini-Masen med sina blonda lockar gick upp till sitt rum, och glömde sedan bort den hemska händelsen i källaren. Det var inte förens vid julbordet tolv år senare som mamma Mas sa “Åh, men kommer ni ihåg förut när storebror-Mas välte TV:n i källaren?” som jag upptäckte att jag faktiskt kommit undan med min klumpighet, och att min storebror av något konstigt skäl tagit på sig händelsen som sitt fel. Men oroa er inte, jag blottade min hemlighet och tog på mig skulden för den tolv år gamla händelsen, jag har börjat återskapa det förtroende min bror en gång hade för mig, och viktigast av allt, ingen TV kom till skada.